Jag vill skriva ett ärligt inlägg om hur det är att vara singel efter att ha sist varit det då jag var 17år. Det är alltså mycket länge sen och mycket har förändrats sen dess. Jag var tonåring då ännu och nu är jag vuxen, iaf enligt ålder. Jag har inte varit singel så många månader ännu, men har ändå fått uppleva både roliga och hemska sidor med att vara singel. Ärligt sagt vet jag inte ska jag skratta eller gråta.
Jag kunde aldrig gissa att jag skulle få uppleva så här mycket konstigheter bara för att jag är singel. Vet inte beror det på mig eller vad det beror på, men har fått de mest konstiga förslag av personer som jag inte ens känner så bra och som verkligen inte är i en sådan situation där de kan föreslå sådant till någon. Jag tror inte jag ska gå så djupt in och berätta helt exakt vad allt jag har blivit frågad till och vem som har föreslått vad, men jag vill bara berätta om hur jag aldrig trodde att singellivet skulle vara så här.
Kanske jag hade tänkt att det skulle vara mera romantiska dejts och de där fjärilarna i magen när någon skriver fina saker åt dig och visar intresse. Det har det nog inte varit. Ännu iaf. Högst troligen kommer jag nog ännu att gå på romantiska dejts och bli så förtjust i någon så att jag inte kan sova och fjärilarna flyger i magen hela tiden. Men just nu tror jag inte ens att jag är helt redo för något mera.
Hittills har jag träffat en hel del roliga och trevliga killar, men också många som jag önskar att jag inte hade träffat, haha. Jag har fått höra många konstiga, komiska och underliga pick up lines...
Jag har märkt att det kan vara riktigt roligt och ego-boosting att få mycket uppmärksamhet, men ibland känns det också som om jag är ett byte som de försöker fånga. Jag menar, vad har hänt med alla trevliga, roliga och normala killar som inte spelar spel och har baktankar bakom precis allt de säger och gör?
Jag har också märkt att jag är dålig på att skuffa bort killar som försöker för mycket. Jag vill inte såra någon eller vara elak, men ibland borde jag bara gräva min inre bitch fram och säga rakt ut not interested. Men tycker nog att så smarta borde de väl vara att de get the hint när jag visar att jag inte är intresserad.
Jag tror inte jag är helt redo för det här singellivet ännu och jag är på min vakt hela tiden. Jag älskar att flirta och jag har alltid varit en sådan person. Jag tycker om att lära känna nya människor och att få nya kontakter, men att ta det steget vidare... Hmm... Får se när det ska hända. Jag menar att dejta någon... Vet inte, hur ska man veta när man är redo? Gäller det bara att gå ytterom sin comfort-zone och göra det?!
Men just nu är jag nöjd så som det är. Jag är nöjd över att vara bara för mig själv och inte fundera på någon annan hela tiden. Jag menar, just nu kan jag koncentrera på mig själv, vad jag vill och göra precis det jag vill när jag vill. Jag behöver inte slösa en enda tanke på någon annan och försöka göra någon annan nöjd. It's just me. Måste väl också acceptera att jag kommer att träffa många underliga typer ännu, men säkert också många härliga. Visst är det roligt att vara singel, men också lite skrämmande. You never know what's gonna happen!
bilder: weheartit.com
