Vi drog halarna på oss och gick iväg mot Ollis, men ytterom stod en lång kö som inte gick så fort framåt. Vi bestämde oss med Prillan att vi skippar Så ska det låta då och har syjunta istället hemma hos henne. Någon måste ju sy fast alla halarmärken!
Det blev ganska blodigt allvar vår syjunta, men som tur fick vi sällskap sedan så vi kunde sluta sy. Det blev underligt sent fast vi bara satt och pratade (läs: Prillan rullade av skratt på golvet för det mesta...) och det blev en senare kväll än vad jag tänkt mig. Men nykter var jag ändå så snart ska jag och Prillan ut och springa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! :)
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.