Jag blir lätt uttråkad när jag är ensam hemma. Jag behöver och vill ha sällskap hela tiden. Visst tycker jag om att få vara ensam ibland och göra saker för mig själv, men jag blir så otroligt lätt uttråkad.
När jag var yngre brukade jag rita och pyssla på kvällarna när jag blev uttråkad. Jag har inte haft lusten att teckna på jätte jätte länge och det är synd att jag har tappat motivationen till det. Tidigare kunde jag sitta flera timmar näsan fast i ett papper och rita. Och som ordspråket säger; övning ger färdighet, så när jag nu har slutat rita så genast jag tar i en penna och ska börja rita något så är min hjärna tom och jag får ingenting gjort på pappret.
Jag har tappat lusten till allt pyssel och handarbete, vilket är jätte synd för tidigare älskade jag att pyssla och hålla på! Jag har fortfarande en stickning som väntar på att bli klar och jag har fina färgpennor och kritor som jag köpte något år tillbaka, för att jag tänkte att det skulle få mig att bli ivrig igen.
Kanske jag får lusten tillbaka när jag blir äldre. Det är intressant hur man kan ändras som människa så fort utan att ens själv lägga märke till det. Livet går så fort att jag hinner knappt med. Ibland skulle det vara skönt att kunna stanna tiden. Visst skulle allting vara mycket lättare då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! :)
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.