PACKAT OCH KLART

Nästan allt är packat och dessutom är min kappsäck packad och i dag åker jag ner till Borgå med tåget. Känns super konstigt att se lägenheten i flyttkaos och att tänka att förra natten var min sista natt här i lägenheten. Jag kommer så att sakna det här stället och allt jag fått vara med om här.

Jag är jätte dålig på att flytta och gå igenom större förändringar. Jag tar det alltid jätte negativt, kanske för att hamnade första gången flytta när jag var elva år då  mina föräldrar skildes. Den förändringen var så stor att jag kämpade med det i flera år. Min familj splittrades då och det betydde att vi aldrig mera skulle sitta hela familjen i köket tillsammans, inga flera husvagnsresor och inga grillfester ute på gården tillsammans med grannarna.

Jag upplever allt så jätte känsligt. Jag vet att jag gråter och sörjer över helt onödiga saker, som t.ex. nu kommer jag att sakna långsamma och gamla hissen i vårt hus, vårt konstiga grönrum som vi aldrig riktigt visste vad vi skulle göra med och utsikten mot gatan. Jag kommer att sakna turkosa sovrummet, vår första egna bastu, gråa väggen vi målade och fläkten som har så mycket ljud men som jag blivit så van med så jag reagerar inte mera. Det här har varit mitt hem i sen 2011. Fast det inte var perfekt så har jag trivdas så bra och jag kommer nog att sakna det massor.

Men det här är inte sista gången jag ser det här stället. Nästa vecka är riktiga flyttdagen då allting packas in i en paketbil och vi tömmer hela lägenheten. Då ska allt städas och då får jag säga adjö för sista gången. Då kommer jag att fälla några tårar åt mitt gamla hem, som jag har älskat och fått uppleva mycket i. Då får jag också säga hejdå åt Vasa. I oktober är jag inte längre Vasabo. Kommer bara att komma hit för att sköta skolgrejer, men kommer inte att bo här mera. Känns jätte konstigt, men min tid här i Vasa har gått mot sitt slut.

Tiden går så fort att det är svårt att hänga med ibland. That's life.