FRÅN DECEMBER 2014 TILLS NU...

Snart närmar sig vår tvåårsdag, tänk att det inte har varit desto längre, för det känns nog som om jag skulle ha hittat min soulmate, min livskärlek, så det känns redan längre <3 Men är livet alltid som på rosa moln? Hur har vi det egentligen...? Hur fungerar vardagen?

En av de lyckligaste dagarna i mitt liv, när Jonas gick ner på knä och frågade ifall jag vill bli hans förevigt... Har några favoritstunder i livet, som jag känt mig så lycklig att jag trott jag skulle spricka av glädje. Det här var en av dem. Fast det snart gått bara två år sen vi fann varandra, så har vi hunnit vara med om en massa! För det mesta bara fina och härliga saker tillsammans, men visst har vårt förhållande också fått växa och vi har fått kämpa med att hinna växa med varandra.

Vi flyttade ihop ganska fort och allting i vårt förhållande har alltid gått med ganska racerfart framåt. Vi visste att vi älskar varandra redan efter en knappa vecka, vi sade det åt varandra efter en månad och då hade jag varit över halva tiden i Thailand. Vi hann vara tillsammans en vecka efter att jag kom från Thailand, så skulle jag igen bort en månad till Vasa och fixa klart min avslutande praktik. Varje veckoslut sågs vi, jag åkte tåg ner till södra Finland bara för att få se honom (spenderade flera hundra euro på tågresor..). När jag klarat min praktik, flyttade jag tillbaka ner till Borgå och Jonas började redan halvt bo hos mig. Jag hade gett min hemnyckel åt honom redan när jag var i Vasa, så det enda som saknades var hans adressförändring. Snart hade han redan flyttat alla hans saker till mig och på sommaren var hans adress också där.

Vi reste till Nizza och Lefkas... Det var en sommar full av kärlek, ni vet den där härliga honeymoon-fasen i början av ett nytt förhållande. Vi var så kära och lyckliga tillsammans.

På hösten började vardagen för oss. Småningom fick vi lära känna varandra mer på ett vardagligt sätt och det blev en lite tuffare höst, men efter en tid lärde vi redan känna varandra så bra så när vi stred så visste vi redan hur den andra reagerar och hur vi kan lösa våra strid. Jag har aldrig haft så här mycket passion i ett förhållande, där vi kan älska varandra med så mycket passion, men vi kan också strida med otroliga känslor. Ni som sett P.S. I love you filmen och minns hur de stred och sedan efteråt löste sina strid, så det berättar ganska bra hur vi har det ibland, haha. Vi är båda envisa, så ibland kan vi börja strida om riktigt löjliga saker, men vi vet också nu redan hur vi lätt löser våra strid. Varje strid vi haft har gjort vårt förhållande starkare och fortfarande bygger vi vårt förhållande starkare.

Ett förhållande ska hållas i liv och vi vill absolut inte ta varandra förgivet. Vi ser till att vi visar kärlek åt varandra redan en liten stund varje dag. Vi försöker ha myskvällar och bara njuta av varandras sällskap. Vi har datenights och lyxar till det lite extra ibland, bara för att.

Det finns inte en enda sekund då jag tvekat min kärlek för Jonas. Alla par strider och det hör till parförhållanden. Det är på så sätt man växer tillsammans och lär känna varandra, men det finns skillnader på strid. Jag kan ärligt säga att de flesta strid vi har haft har handlat om hur mycket uppmärksamhet och kärlek vi gett varandra. Jonas är otroligt kärleksfull och närhetssjuk och jag behöver mycket bekräftelse och uppmärksamhet, så ibland kan vi börjar strida över att vi fått för lite kärlek, vilket sedan får oss båda att inse hur löjligt det är och att istället för att strida så kramas vi och pussas lite extra.

Fast vi strider över löjliga saker ibland, så tycker jag vi har vuxit jätte mycket tillsammans och lärt oss att diskutera om saker ännu mer och bättre. Det finns ingenting vi inte kan prata om och vi är så öppna om alla våra känslor. Det tycker jag är en av de finaste sidorna i vårt förhållande. Jag vet att han alltid finns där för mig, 110 procent.

Vi passar ihop som två pusselbitar. Jag älskar hans envishet, fast han kan göra mig galen ibland. Jag älskar hur vuxen men barnslig han kan vara på samma gång. Jag älskar hur klok han är och att han tar hand om mig så bra. Han gör mig så lycklig och jag har aldrig känt mig så här speciell, vacker och unik som han får mig att kännas. Jag älskar det att han älskar mig så här mycket och att han orkar med mig, för jag är inte heller den enklaste alltid. Jag älskar det att han älskar mig så som jag är, lite krånglig och svår ibland, men jag kan vara mig själv alltid med honom. Han är den finaste, häftigaste och härligaste människa jag någonsin träffat. Och att jag ska få bli hans fru om åtta månader gör mig jätte lycklig <3

Sinä vain, sinä vain

saat mut tuntemaan

että mä kelpaan <3