HETA DISKUSSIONER

Heta diskussioner pågår just nu. Läste om det på Prillans blogg HÄR och på Idas blogg HÄR. Alltså vad ska man göra med sitt liv som 20+ åring?

Många har redan förlovat sig, planerar bröllop, bygger hus, skaffar barn eller/och har ett fastanställt jobb. Det här inget illa menat mot någon som kanske känner sig träffad, utan mera fundering kring "Vad hände med att vara ung och leva sitt liv?"

Jag har länge fått höra av alla omkring mig att när jag är ung ska jag studera, resa runt världen och skaffa en massa nya upplevelser och lära känna mycket nya människor. Det är det jag försöker göra  just nu. Jo, jag skulle vilja resa utomlands och typ bo där i någon månad och jobba eller studera. Hoppeligen får jag tag mig själv i kragen nästa år och gör det. Jag vill försöka leva min ungdom så bra som jag kan, så jag kan tänka tillbaka när jag är 50+ och när min vardag är ganska enformigt och vara tacksam över att ha njutit av min ungdom och inte skyndat med att "växa upp". För alla "äldre" saknar ju alltid tillbaka till tiden de var unga. Man saknar till sin barndom eller helt enkelt till tiden då man studerade, festade och levde på en burk tonfisk till dagen. Hur ofta har du inte hört någon äldre säga så?

För mig känns det (och det är svårt att förklara åt någon som inte har upplevt studielivet) att de som inte upplever studielivet, de missar något. Jag menar, jo, jag vill ha barn, gifta mig, bygga hus och ha ett bra jobb. Men jag kommer att få det i framtiden! Men de som nu redan har sitt jobb, skaffar barn och bygger hus... De kan aldrig mera få ett studieliv. Det är redan försent för dem. Såklart kan man gå tillbaka till skolbänken, men det är ju just nu som 20+ åring man ska leva sitt studieliv! Träffa femtio nya människor varje vecka, få nya upplevelser hela tiden och få leva lite fattigt. Jag menar, oj vad man lär sig när man lever lite fattigt ibland. Man lär sig att uppskatta alla små saker, som att t.ex. få en bulle till kaffe eller äta biff med vitlökspotatis.

Studielivet innebär så mycket! Och med studieliv menar jag att man går all the way, dvs man flyttar till en ny stad och påriktigt börjar allt om från början. Ny skola, nya vänner, ny bostad och ny stad! Det är då man får vara med om hela upplevelsen!

Men som sagt, det är svårt att försöka förklara åt någon vad studielivet innebär, som inte har upplevt det. Det är ju som en kvinna som fått barn försöker berätta åt någon som inte har barn hur det är. Såklart kan man lite förstå och leva sig in i det, men man kan inte helt förstå hur det är före man själv får barn. Så är det bara. Man måste uppleva det själv.

Alla lever sitt liv precis som de tycker. Alla gör precis vad de vill. Men! Jag kan lova att om 30 år kommer jag inte att behöva se tillbaka till min ungdom med något annat än ett stort leende. För jag har levt det. No regrets.

KOM IHÅG ATT VI HINNER VARA VUXNA I ÅTMINSTONE 50 ÅR! MEN VI ÄR UNGA BARA EN GÅNG! ;)

P.S. Ville ännu lite rätta mig och säga att jag förstår att alla inte hittar något de vill studera, så jag menar ju inte heller att alla måste leva studielivet. Jag menar att det finns andra sätt du kan leva din ungdom, t.ex. flytta utomlands och jobba, flytta till en ny stad i Finland eller resa runt jorden. Bara DU mår bra och trivs med det och inte sedan behöver tänka att man "borde" ha gjort mera när man var ung.