UTE I SKOGEN

I dag har jag varit till svampskogen med mamma. Hade också helt bra tur och råkade hitta lite trattkantareller, fast de var nog ganska små. Om någon vecka finns det säkert mera och lite större svampar.

Jag är inte egentligen så outdoorsy och det är inte ofta man hittar mig och tralla i skogen för att plocka svamp, bär eller annars bara för att njuta av naturen. Jag var det när jag var yngre, då älskade jag att vara utomhus och ut och gå i skogen. Nu gör jag det endast då när jag har sällskap och då vi är ute efter någonting, dvs. svamp eller bär. Men det händer kanske en gång om året. Jag vet inte vad som har hänt men jag har blivit mycket mera stadsflicka om man kan säga så. Visst trivs jag ute i naturen och tycker speciellt mycket om att vara ute på powerwalks och springa, men that's it. Jag tycker mycket mera om att gå på stan, fönstershoppa och sitta på ett café än att gå runt i en skog.

Kanske jag ändå skulle trivas att bo i en storstad? Typ New York. Jag gillar att ha människor runt omkring mig och där det finns liv hela tiden. Om jag skulle måsta välja mellan ett hus på lande, där det inte finns många grannar eller en lägenhet eller ett hus i en stad så skulle jag absolut välja huset i stan. Visst tycker jag om att bo på ett lugnare ställe och att få ha ett privatliv, men jag skulle vara livrädd på ett ställe ytterom centrum där det kanske finns två nära grannar. Jag är rädd för mörker, jag har helt för livlig fantasi och jag hatar att vara ensam. Speciellt om jag måste vara ensam i ett stort, mörkt hus, där det finns bara typ lite skog och åker runt omkring. Nej tack!

Jag vill ha många grannar, som jag kan bli god vän med och sedan ha stora grillfester med. Jag vill ha gatubelys på gatorna så det är tryggt att vara ute när det börjar bli mörkt och så jag kan låta mina barn vara ute och leka, fast det börjar skymma tidigt på vintern. Jag vill ha grannar som vet vem jag är och som kan ha koll på huset när jag är borta och reser. Jag vill att mina barn ska ha kort väg till sina vänner, så att jag vågar tryggt låta dem gå dit själva. Jag vill inte bo vid en stor och livlig väg, utan på en lite mindre där det inte är så mycket trafik. Jag vill bo ganska nära centrum, så det är enkelt att komma dit med cykel, bil eller buss.

Så där hade jag det när jag var liten. Jag drömmer om att få bo likadant sedan om något antal år och att mina barn ska få en liknande barndom. Det är kanske lite onödigt att drömma om sådant, speciellt när jag inte kommer att vara där ännu på vem vet hur många år, men det är så jag har drömt hela mitt liv. Får se hur det blir, men fortfarande har jag den där drömmen.